Jaha, så har älskade Melvin kommit nu.. 5 extra dagar ville han ha i magen, och jag är verkligen glad över att det inte blev fler dagar med tanke på hur stor han var  .. 4750 gram och 54-55 cm lång.. Klumpeduns!!!

Den 15:onde juni kl 02.46 vaknar jag av första värken.. Oh my, där snackar vi krut direkt och inte ngn svagt värkande.. Kl 02.56 kom nästa, samma styrka och ca 1 minut lång.. Kommer ihåg att jag tänkte att om det här är förvärkar/pinvärkar så kommer jag vara beredd på att skjuta mig när det drar igång ordentligt.. Därefter kom värkarna med ungefär 5 min intervall.. Fick även ett mess av D som hade drömt att jag åkt in, så jag skickade ett svar tillbaka att han skulle förbereda sig på att bli pappa idag, men att allt var under kontroll, och att han skulle somna om.. Då måste klockan ha varit kring 4.. När jag själv insåg att jag under värkarna stod och andades samtidigt som jag slog i köksbänken och skrek, då ringde jag förlossningen mest bara för att checka av när det kunde vara dags att åka in.. Hann prata en stund med Bm, men så fick jag en värk, och då var det ingen tvekan, utan hon sa bara att jag kunde komma in.. Ringde till D, och det samtalet ringdes kl 04.16, fick fram att jag var på väg in, och skulle åka om ca 10 minuter, och att vi skulle mötas upp på förlossningen.. En sak är säker, och det är att av det samtalet bör han vaknat.. Jag fick nämligen precis en värk när han svarade, så allt han till en början hörde var ett vrål  ..

In i bilen, och så påbörjades en hemsk bilresa.. Det var mina äldre barns pappa som körde, och han fick sig en del ovett under färden.. Väl framme på förlossningen så formligen hängde jag runt halsen på honom i väntan på att värkarna skulle avta, och personalen släppa in oss.. Nu kändes det som att det gjorde ont mest hela tiden, och framförallt i ryggen.. Ajajaj, vad ont det gjorde..

Inne på förlossningen skippades intagningsrum och istället blev det ett förlossningsrum direkt.. Då hade det gått ganska exakt 2 timmar från jag vaknade av första värken.. Kommer fortfarande ihåg att jag tyckte det var så pinsamt att åka in så fort och omgående, eftersom jag vid dom andra förlossningarna haft lååååånga latensfaser, och därför tackade jag nej när Bm erbjöd mig lustgas.. Ville först veta hur mycket öppen jag var, så jag inte låg där och andades lustgas för fullt för bara 3 cm skull.. Kl 05.10 gjordes första kollen, och då var jag öppen 6 cm.. Hit med lustgasen, och sen släppte jag den inte, mer än i onödan.. Bad även stora barnens pappa att ringa D, och fråga vart fan han var, och fick då höra att han var på ingående..

Klockan 6 gjordes nästa koll och då var jag nästintill helt öppen med bara en liten kant kvar, samt att Melvin fortfarande låg högt upp.. Då dyker D upp, och det visade sig att han under resans gång fått punka på bilen.. Men vad är oddsen för att sånt ska hända just vid ett sånt tillfälle? Kan tala om att jag många ggr efteråt formligen skrattat mig fördärvad åt det hela.. Just då var jag inte kapabel att ta in varför han var så sen, utan jag var mest nöjd med att han till slut var där.. De stora barnens pappa åkte, och sen började den värsta delen.. Tur att man inte vet det när man ligger där  ..

Herregud, krystvärkar och sen miljoner med försök att få bort den sista kanten.. Dropp, byte av förlossningsställningar, spinalbedövning och så jag som skrek konstant och krystade, samtidigt som jag höll krampaktigt i lustgasen och i D.. Stackarn, att han inte idag är både döv och har nedsatt rörelseförmåga i handen är konstigt.. Nåväl, efter att ha hållt på så här i nästan 3 timmar så togs beslut ca kl 9, om att jag skulle snittas.. Underbart!! Nackdelen var då att jag skulle få sövas eftersom jag redan fått bedövning, och att D då inte skulle få vara med under snittet.. Op-förbereddes, och bland det sista jag kommer ihåg är att jag ber D ta hand om Melvin, samt att jag har krystvärkar på op-bordet..

Sen vaknade jag utanför op-salen, storgråtandes, fick se Melvin en kort stund, och sen åkte jag iväg till uppvaket.. Där kom dom närmaste timmarna att bestå av tjat från min sida om att få åka till BB, där D och Melvin satt å väntade..

Å till slut så fick jag komma till BB.. Det var så underbart att se dom 2 jag längtade efter där, och jag tillbringade nog dom första 10 min med att bara ligga å titta på pappa å son, å liksom försöka förstå att förlossningen var över.. 2 nätter tillbringade vi 3 tillsammans på BB, och igår skrev vi ut oss.. Ska tillbaka idag för kontrollvikt då Melvin igår precis gått ner till det tillåtna. Och imorron kommer D och hälsar på oss..