Här går jag fortfarande omkring och försöker att inte känna efter, men det är ju inte så lätt.. BF +3, och nu börjar känslan komma att det aldrig blir ngt barn här.. Rent logiskt så vet jag ju att det blir det förr eller senare, men känslan av att det aldrig drar igång, mer än lite oregelbundet, gör mig snart helt galen..

Har ju min tid till spec-MVC som just nu är min enda livlina känns det som.. Så det enda jag tänker på är att försöka stå ut till på tisdag iallafall, i första skedet.. Har så ont så jag vet snart inte vart jag tar vägen, och jag bävar för nätterna som är värst samtidigt som jag längtar efter dom eftersom jag iallafall slipper känna allt elände under ngn timme när jag sover..