Alltså, idag har jag verkligen aggressioner inom mig.. Skulle utan tvekan kunna lägga mig på golvet, sparka som ett litet barn o bara skrika ut min frustration.. Visst, det som jag och D hade är verkligen avslutat..

Men det jag verkligen inte kan förstå är hur han totalt verkligen struntar i sitt kommande barn? Han går vidare med sitt liv som om allt är som vanligt.. Visst, 2 ggr har det kommit mess med frågan om hur jag och magen mår.. Å det gör mig lika förvånad varje gång.. Men det är ju hans eget barn jag bär på..

Är jävligt irriterad just nu, och har varit sen igår.. Efter ultraljudet i fredags så mailade jag över en ultraljudsbild till den blivande pappan, eftersom jag tyckte att han skulle få se sitt eget barn.. Skickade ett mess om att han fått ett mail av mig med en bild, och fick till svar att han skulle kolla sin mail när han fick tillgång till en dator..

Igår vid lunch kom ett mess.. Inte ett tack, inte ett vad snällt av dig, inte ett vad fin bild o dyl, vilket jag tycker borde vara bland det första man säger, speciellt när det gäller ens eget barn.. Nej, det jag får är en fråga om jag vet könet, och att om jag vet så vill han veta.. Men ursäkta? Ett litet tack tycker jag ändå skulle tillhöra vanligt folkvett..

Så var jag då hemma efter att ha tillbringat nästan 1 dygn på Östersjön.. En otroligt avkopplande och lugn kryssning med massor med god mat.. Har verligen bara gjort vad som fallit in, och släppt allt vad stress heter..

Dessutom är jag fortfarande attraktiv :).. Fick nämligen höra att jag var en MILF. För er som inte vet vad det innebär så kan jag enkelt förklara. Det är när en ung kille vill ha sex med en medelålders kvinna för att de ser bra ut eller attraherar en sexuellt.

Men idag blir det då åter Stockholm, och dessutom hela helgen.. Ska bo på hotell, få se bebisen på ultraljud och samtidigt passa på att shoppa alla julklappar.. Underbart!!!

Vet att det är flera av er som frågat om det syns ngt och här kommer en minut- och dagsfärsk bild på magen i v 11+4..  Och som synes så går det inte att dölja längre ..

I söndags när jag jobbade så ringde jag M för att bara höra hur det var.. Det var en ledsen A som svarade och klagade över halsont, och som även hade feber visade det sig.. Hemma igår från skolan.. Det går ju influensa där ute, och alla symtom han hade igår stämde in på det.. Ont i halsen, feber, trött, nedsatt aptit, hosta osv.. Men imorse vaknade han feberfri, men ont i halsen, hosta osv kvarstår.. Borta är bara febern.. När jag låg i influensan i augusti så var jag feberfri på förmiddagarna för att sen vid lunch få febern.. Gick att ställa klockan efter min feber då.. Så vi får se om A´s feber kommer tillbaka under dagen..

Var iallafall till Bm igår på inskrivning.. Allt var bra förutom mitt järnvärde som är lite lågt. Så from v 20 ska jag börja med järntabletter. Ska inte tillbaka förrän i v24 nästa gång, men det är en träff för gravida i v20 där vi kommer få info om amning, foglossning osv.. Kan ju vara intressant att gå på, om jag är ledig då.. Bokade även en tid för rutinultraljud så i början av januari är det dags..

Idag är då äntligen den dagen här som A längtat efter i ngr veckor. Han fyller ju nämligen 8 år. Blev väckt av honom redan vid 1-tiden, men fick honom att somna om.. Men strax före kl 6 imorse var det omöjligt att få honom att somna om.. Fram med paketen, och glädjen från honom när han öppnade paketen med Ben 10-klocka och Ben 10-bäddset var verkligen påtaglig.. Ben 10 är ju den stora favoriten hos honom.. Dessutom blev han glad över dom kläder han fick, samt över en riktiga armbandsklocka, som han hela tiden ska kolla tiden på.   

Har varit ett par lugna dagar nu, men jag går bara och väntar på att det ska dra igång igen med mess.. Har iallafall fått en förklaring om den myskoförfrågan som kom via mail om lösen, och det var inte D. Så där beskyllde jag honom helt i onödan.. Men att tanken slog mig tycker jag inte är så konstigt..

Igår på väg till jobbet så blev jag helt plötsligt riktigt förbannad.. Vem fan tror han att han är? Även om jag inte vill ha honom vid min sida så tycker jag att han iallafall skulle kunna visa ett litet intresse av hur jag mår, hur allt går osv..

Från att inte vara vatten värd, få massor med elaka mess om hur ego jag är, världens sämsta mamma, att jag och M har planerat det här för att kunna få ett fjärde barn, D är inte intresserad av ngt barn osv så beslutade jag mig igår för att ta bort D från min Facebook.. Tog inte många minuter innan jag fick höra hur omoget det var osv.. Sen kom då beslutet om att köra lösenord på bloggen.. Han har ju själv visat att han läser allt jag skriver här och på Facebook, och varför han ens gör det när han hatar mig förstår jag inte.. För som han betett sig så måste han hata mig.. Max 30 min efter inlägget om att jag ska göra inlägg lösenordsskyddade kom det första messet, och jag fick ont i magen igen.. Det har nämligen gått så långt att jag numera får ont i magen när jag får sms eller mobilen ringer.. Fast nu blev jag så chockad eftersom det faktiskt var ett mess där han ville att vi skulle sluta fred med varandra, träffas för att prata om barnet osv.. Snacka om helomvändning på bara ngr timmar.. Jag fattar verkligen ingenting..