Trots mitt föregående inlägg som istort sett bara var gnäll helt igenom så är det ju jättemysigt att få uppleva och genomgå en graviditet.. Det är inte alla som har turen att få göra det, och det är faktiskt ett mirakel att kunna få barn.. Tänk hur många som sitter barnlösa runt om, och så sitter jag och gnäller över att jag har så väldigt ont.. 9 av 10 dagar så njuter jag fullt ut av att vara tjock och otymplig, men sen blir det för mycket ibland.. Å jag kommer ju sakna magen sen.. Tillägnar ju större delen av dagarna med att prata med magen, både verbalt och genom beröring.. Och det är ju inte bara jag som pratar med magen.. Han har ju 3 syskon som dagligen pratar, klappar och pussar på magen..

Började morgonen med att bryta ihop lite.. Mår allt annat än fysiskt bra, eftersom jag har så fruktansvärt ont i mina fogar.. Men det är bara i fogarna jag har ont.. I övrigt mår jag kanonbra.. Det här är inte jag, att inte kunna röra mig som jag vill, göra vad jag vill osv.. Jag vantrivs ngt så fruktansvärt med mig själv nu, just för att jag inte kan göra det jag vill göra, även om jag trots allt tycker att det är jättemysigt att vara gravid.. Skulle utan tvekan kunna gå gravid 23 veckor till, bara jag slapp den förbannade foglossningen.. Känner mig mer eller mindre invalid.. Allt behöver jag hjälp med, är ett under att jag fortfarande kan klä på och av mig själv.. Tappar jag ngt på golvet, så måste ngn böja sig ner och ta upp det åt mig. Sitta på huk går inte alls, ta sig i och ur bilar är ett halvt vetenskapligt projekt för att inte skrika rätt ut.. Ta sig upp från sittande till stående och sen börja gå, ja en snigel är ju snabbare än mig..

Satt och pratade med Melvin samtidigt som jag grät av uppgivenhet.. Vad är det som fattas för att han ska komma? Okej, spjälsängen är inte fixad och klar, men det kan jag fixa på en helg.. Så det är inget hinder för honom, och så mycket annat är det inte som inte är klart.. Samtidigt är jag jättekluven.. Självklart vill jag inte att min son födds för tidigt, hans hälsa går ju före allt annat, och han behöver ju den här sista tiden för att riktigt bli så där gosmosig.. Men samtidigt så vet jag att mina smärtproblem går när han väl är här.. Moment 22!!! Men det finns inte så mycket att göra, mer än att bita ihop ett tag till!!