Nu varnar jag alla känsliga läsare, för det här inlägget kommer just nu att återge verkligheten av att vara gravid..

Inget är som väntans tider sägs det.. Å det är fan det bästa, eller det sämsta, jag någonsin hört någon säga.. Fy fan rent ut sagt, vad jag önskar att dom 8 veckor som är kvar ska gå fort.. Men sen är det vissa dagar då det är en ren fröjd att vara gravid.. Idag är det dock INTE en sån dag..

Min käre son har placerat sig på ett sådant sätt i magen att fötterna är neråt.. Fötter neråt innebär att när han sparkar, vilket är OFTA, så känns det som att hela härligheten ska öppna sig och släppa ut hans fot.. Det gör så in i vassen ont, och det känns som hela ni-vet-vad består av elledningar som har kortslutning.. 220 volt i muffen, det ni..

Som om inte det vore nog så finns det ju även en annan baksida, bildligt talat.. Att vara hård i magen har väl alla varit, men att försöka skita ur sig cement.. Nej, det är fan inte kul, då man inte är säker på vad som kommer ut, känns det som iallafall.. Bebis eller bajs?

Sen har vi avsnittet halsbränna.. Det är nog just nu det allra värsta.. Knaprar Novaluzid, mandlar och havregryn som en galning, för att iallafall få lindring.. Så fort man öppnar käften så känns det som om eldlågorna står ut som kvastskaft..

Brösten är enorma, fötterna och benen likaså.. Allt är bara stort, svettigt och tungt..

Sömnen, ja vad är det? Antingen så vaknar jag av att jag behöver vända mig om i sängen, vilket är väldigt smärtsamt pga foglossning, eller så vaknar jag varannan timme av att jag måste kissa..

Å sex, går det att äta? Samma dag som gravtestet visar 2 blåa streck, ett plus, texten gravid och alla möjliga varianter som finns, så stängs även "grottan" igen för ett par månader.. Möjligen att det i början kan vara aktuellt med barmhärtighetssex mellan illamåendet och mensvärken, men nu.. Att ens orka tänka på sex får mig att bli alldeles kallsvettig.. Det är för mig ett under att det ens skulle kunna tänkas vara genomförbart, och det är ju inte heller så att man direkt känner sig jätteattraktiv i detta tillstånd..

"Pust, stånk, stön, aj, vänta älskling jag måste lägga mig mer bekvämt för det är ngn i magen som inte gillar den här ställningen, jaha du hann tappa lusten under dom 10 min det tog för mig att vända mig om osv osv osv.."

Tycker det är konstigt att det inte sker fler otroheter eller separationer under en graviditet, för det är ju inte direkt så att vi gravida kvinnor uppvisar våra bästa sidor.. Därmed inte sagt att det är okej att vara otrogen, eller lämna sin gravida tjej.. Men handen på hjärtat, vi kan inte vara så lätta att ha att göra med alla gånger, när vi är gravida.. Hormoner som kan ge sig tillkänna på alla möjliga konstiga sätt.. Allt från att vara hysteriskt gråtandes till att sekunden efter skratta sig halvt fördärvad åt det hela.. Men det är minst lika jobbigt för oss att kastas in i denna berg- och dalbana av hormoner..

Men trots allt så är det jag just nu går igenom värt precis varenda grej.. För om ca 2 månader så sitter jag där med en helt underbart ljuvlig liten varelse i famnen, och som bara känns så självklar från första stund.. Han är värd all väntan, alla smärtor och krämpor som kan tänkas!!