En lång historia kort.. I september när vi var till Alanya så träffade min lillasyster en turkisk kille som jobbade på det hotell vi bodde på. Sen dess har hon åkt ner och hälsat på honom vid flera tillfällen, och för ngr månader sen bestämde dom sig för att gifta sig.. För lite mer än 1 vecka sen så flög mina föräldrar ner till Istanbul för att närvara på min lillasysters bröllop, hon hade flygit ner i förväg för att ordna de sista papprena.. Igår var det tänkt att de skulle flyga hem igen till Sverige tillsammans med min lillasyster.. Redan innan helgen så förstod vi att deras plan inte skulle avgå som beräknat med tanke på vulkanen på Island, och all aska.. Alltså har hela helgen bestått av att försöka komma på alternativa resvägar, och till slut har vi från olika håll fått ihop en alternativ resväg.. Det blev buss från Istanbul till Warszawa, från Warszawa till Gdansk med tåg, och sedan taxi eller annat färdmedel från Gdansk till Gdynia (är ca 2 mil emellan), och sedan färja därifrån över till Karlskrona, där M möter upp dom på fredag morron, och kör dom hem till Uppsala..

Bussen åkte från Istanbul igår eftermiddag, och i Gdynia beräknas dom vara imorron kväll, så jag bokade hotell åt dom där, och båten avgår sen på torsdag kväll.. I skrivande stund så befinner dom sig i Rumänien, och igår kväll var jag helt slut efter allt pysslande hit och dit från bägge håll.. Misstänker att all ork och luft gick ur mig iom att jag fick meddelande om att dom satt på bussen.. Då kunde jag liksom pusta ut.. En "rolig" sak var att dom fick muta sig in i Bulgarien igårkväll, så hela bussen fick skramla ihop 150 dollar för att få fortsätta sin resa..

Nåja, igår skulle jag skjutsa F och en kompis till deras fotbollsträning.. Å nästan framme så fick jag punktering.. Smällde till rätt bra kan jag säga, och sen började hela bilen vibrera.. Har aldrig upplevt det här, och det var faktiskt väldigt obehagligt.. M kunde inte heller komma till undsättning, eftersom han har jour den här veckan, så han fick ju försöka hitta någon som antingen kunde åka till mig eller som kunde ta hans jour och låna ut en bil så han kunde åka till platsen där jag stod. Som tur var så kom en lagkompis pappa till undsättning och hjälpte mig att byta däcket.. För är det nånting jag INTE klarar i nuläget, så är det däckbyten..

När det gäller graviditeten så börjar det nu bli riktigt riktigt tungt.. Är snart totalt handikappad.. Att böja mig ner och ta upp saker från golvet klarar jag inte, dels för att magen är i vägen men också för att jag har såna problem med mina fogar.. Att gå längre stunder kan jag inte heller, för till slut så gråter jag av smärta.. Har samlat på mig så mycket vätska att mina fötter och ben snart kommer spricka. Snart kan jag inte ens ha mina gympaskor, utan då kommer det bli foppatofflor för min del.. Å då kommer jag inte visa mig ute mer än nödvändigt, för det är bland det fulaste jag vet.. Är iallafall tur att det börjar gå mot varmare tider.. Melvin ligger och trycker upp rumpan mot mina högra revben, och lyckas få till det ganska smärtsamt ibland när han bökar med sina armar och ben därinne.. Sammandragningar har jag flera ggr/dag, dock inte smärtsamma, men dom är så kraftiga att jag måste stanna upp och djupandas.. Men det är samtidigt mysigt att verkligen se hur hela magen rör sig och buktar ut, när han bökar runt därinne.. Nu börjar faktiskt även jag att känna att det inte är såå lång tid kvar.. Gud, vad jag längtar efter honom!!!