Igår så påbörjade jag min havandeskapsledighet.. Tidigare har jag alltid tyckt att när blivande mammor påbörja den ledigheten så har dom varit nära slutet på sin graviditet.. Nu när jag påbörjar den ledigheten så känns det inte alls som jag är i närheten av slutet.. Undra hur det kan komma sig   ?! Fast av någon anledning (låt mig få hoppas iallafall) så tror jag att Melvin kommer att komma tidigare än beräknat.. Slutet av maj, början av juni är vad jag har en känsla av.. Bara därför så får jag väl en midsommar-bebis..

Igår kväll var jag av helt okänd anledning irriterad.. Så jag gick och la mig redan vid 20.30 Inte för att jag somnade, däremot låg jag och funderade över att livet kommer se annorlunda ut om bara ett par veckor.. Hur kommer förlossningen starta, hur lång tid kommer det ta, kommer planeringen vid förlossningen att funka osv..

Kan ju säga som så att eftersom det inte är en helt "normal och optimal" situation som jag befinner mig i, så är det så många runt omkring som blir väldigt involverade runt förlossningen.. Det vore ju en sak om jag levde ihop med pappan, då vore det väldigt mycket enklare, eftersom det bara skulle vara att säga till honom när det var dags.. Men så är det ju inte nu, och därför kommer jag behöva ringa runt halva Sverige när det drar ihop sig.. Jag kan ju samtidigt inte begära att folk ska sluta leva sina liv bara för att jag ska föda barn..

Det är väl det här som är mitt stora oros- och funderingsmoment för tillfället.. Fick jag önska så skulle allt dra igång en fredag eftermiddag, men så lär det väl inte bli heller.. Är väl samtidigt det som är tjusningen med det hela, att inte veta hur och när det börjar..