om man bortser från att barnen är hemma och springer och snor godis av mig.. Men å andra sidan får jag väl igen, eftersom jag inatt snodde godis av andra *ler*.. Helt plötsligt var godispåsen tom, och jag förstår inte alls hur det gick till..

M är på bio och skulle sen gå ut på krogen med ngr klasskompisar.. Han frågade om jag kunde hämta honom inatt, men med tanke på att jag inte sovit mer än 4 timmar sen i fredags, så vet jag inte om jag är så säker bilförare.. Så han får ta sig hem på eget bevåg.. Dessutom tog jag en cider för att varva ner, så nu kan jag verkligen inte hämta honom..

Är det så här mina helger kommer se ut sen när jag flyttat? Antingen så kommer jag jobba eller ha mina barn.. Här har man förmånen att  kunna jobba 1 helg av 3, men jag väljer frivilligt att jobba varannan helg.. Mycket beror ju iofs på att jag inte kommer ha en alltför bra ekonomi, eftersom jag kommer få betala underhåll till M.. Men det gör jag så gärna för att kunna låta barnen få bo kvar här i huset.. Det blir en stor omställning för dom ändå när jag flyttar, så ngn trygghet ska dom få ha kvar..

M och jag satt och pratade ikväll innan han stack iväg, och han konstaterade att han inte alls hängt med i svängarna, och tycker allt gått så fort.. Jag kan förstå honom, eftersom jag gick i tysthet och "genomförde" skilsmässan, och sen så släppte jag bara bomben, fast jag hade faktiskt förvarnat ett tag innan.. Men för min del så har det inte alls gått fort.. Men sen vet M att jag är en person som inte drar benen efter mig, utan har jag bestämt mig för ngt så ska det ske utan större dröjsmål.. Han och jag flyttade ju ihop efter 2 månader när vi träffades, fick barn nr 1 ca 2,5 år efter, gifte oss inom 3,5 år osv.. Så han vet egentligen att det här var ungefär vad han kunde förvänta sig när jag talade om att jag ville skiljas.. Det är inte bara på jobbet jag är en Duracell-kanin, utan även privat *ler*, fast nu börjar jag känna att mina batterier är rätt urladdade.. Ska bara se till att dom inte laddar ur före min flytt, för när jag flyttat så ska jag verkligen bara ta det lugnt, ladda upp batterierna efter en jobbig höst/vinter och bara njuta av att det är vår med allt vad det innebär..

Sitter här och är lite småseg i skallen.. Igår kväll när jag jobbade på mitt ordinarie jobb så fick jag ett telefonsamtal där jag blev tillfrågade om jag ville jobba en extra natt på psyk.. Nu var det ju framförallt nattens sällskap i form av bra och rolig personal som fick mig att tacka ja, även om pengarna inte är så fel heller.. Men när jag klev av passet imorse så var jag så trött så jag såg dubbelt.. 18 timmars jobb blev det, även om vissa under natten ansåg att jag inte jobbade, utan bara var vaken.. Det är ju tur att jag inte är den som skäms eller bryr mig nämnvärt över hur jag ser ut, för inatt var jag ingen vacker syn.. Rufsig i håret, trött och sliten kan väl kortfattat beskriva mig.. Dessutom så händer det ngt med min röst när jag är så där otroligt trött, så jag lät ju dessutom som jag-vet-inte-vad..

Sen kom jag hem, och det slår aldrig fel men när klockan är 11 så är jag vaken och superpigg, oavsett hur trött jag är när jag lägger mig.. Gick faktiskt och la mig igen och sov en timme igen, men nu är jag vaken.. M och barnen är i Västerås och badar, och själv så sitter jag och väntar på att kaffet ska bli klart..

Det är rätt roligt att höra vad folk har för tidsperspektiv.. Det är exakt 1 månad kvar tills jag flyttar.. För både mig och M känns det som en väldigt lång tid, och vi ser båda framemot när jag flyttar, eftersom det är en väldigt påfrestande situation att bara gå här hemma och vänta.. Vi vill båda avsluta den här tiden på ett värdigt sätt mot varann, men vi känner bägge två att det är en irriterande och lite kylig stämning hemma.. Inte så att vi är osams, men vi har helt enkelt inget att prata om längre.. Så för mig känns just 1 månad lika långt som 10 år.. Däremot så tycker alla andra att 1 månad är jättekort tid.. Å jag vet att den här månaden kommer att gå precis lika fort som alla andra månader gör, men det är såååå drygt att bara gå och vänta.. Allt är istort sett klart.. Det är bara flyttlasset kvar..

Men vad är det som händer med mig? M ska nog hålla tyst och inte få mig på en massa tankar med sitt snack om att jag och graviditet.. Eller är det så att det är våren och dess vårkänslor som får mig att bli helt ur balans? Nu ser jag magar och små nyfödda bebisar överallt.. Är det möjligen så att jag har gått och blivit bebiskär? Min mamma ringde tidigare idag och höll på att skrika rätt ut att jag har väl barn så jag klarar mig nu *ler*.. Njae,jo, kanske typ nåt sånt fick jag ur mig.. Men en liten bebis skulle nog inte vara helt fel ändå *ler*...