Helt plötsligt går det undan.. Från att ha gått omkring och trott att det är 18 dgr kvar tills jag flyttar, så är det nu bara 8-9 dagar.. Idag ringde nämligen hon som bor i lgh just nu, och berättade att hon kommer vara utflyttad och klar nästa fredag eller lördag.. Självklart vill jag ha nycklarna så fort det bara går, utan tvekan.. Så vi ska höras i mitten av nästa vecka.. Synd bara att jag tagit semester v 19, eftersom det var den veckan som jag trodde att jag skulle flytta.. Nåja, får väl ägna den veckan åt att tapetsera om i sovrummet.. Så det lär ju inte stå så mycket annat i mitt sovrum än en säng.. Finns ju ingen anledning att ställa iordning där inne när allt ändå ska ut därifrån efter ett tag.. Eller så väntar jag ännu längre med att tapetsera.. Känner jag mig själv rätt (vilket jag borde göra) så får jag väl ett ryck nån natt och börjar tapetsera själv.. Fast det kan ju bara sluta i en total katastrof..

Har även varit en sväng på mitt jobb idag fast inte i rollen som sjuksköterska (jo fram till kl 15 när jag slutade), utan som anhörig.. C, den ungen, hade nämligen varit till grannen o hoppat studsmatta och lyckades göra sig illa rätt rejält på ena underarmen.. Så det blev en sväng till ortopeden och röntgen.. Å det har nog aldrig gått så fort nångång på akuten.. På 3 timmar var vi helt klara med allt.. Blev servad med info om när det skulle bli hennes tur, de snabbade på röntgensvaren osv och jag tror nästan mina arbetskamrater sprang mer hos oss än hos deras patienter.. Har faktiskt helt underbara å gulliga arbetskamrater, och den dagen jag behöver söka vård på akuten, så kommer jag känna mig i helt trygga händer.. Vet att jag var jätteorolig när jag skulle sluta på psyk om hur det skulle bli på akuten, eftersom jag var övertygade om att det inte fanns så bra personal någon annanstans än på psyk, men jag måste säga att personalen på akuten är minst lika underbara dom, och det var precis lika lätt att komma in i deras arbetsgrupp som det var när jag började på psyk..