Sitter här i min ensamhet och tystnad.. Nåja, helt tyst är det ju inte för jag har satt igång tvättmaskinen, men förutom den så är det helt tyst..

Barnen och M är i sina respektive skolor..

Själv sitter jag och skriver på en uppgift i kursen Stress och ohälsa som ska vara klar ikväll.. Jag som alltid är strukturerad och försöker att jobba bort skoluppgifter (eftersom jag jobbar heltid och läser heltid) har inte orkat tagit tag i den här uppgiften förräns igår kväll.. Inte riktigt likt mig, men nu får jag stå mitt kast.. Har dock inte så väldigt mycket kvar att skriva, men jag kommer hela tiden på en massa andra saker som jag bara MÅSTE fixa..

Är egentligen ledig idag men ska om ngr timmar till jobbet för ett möte på 2 timmar som är obligatoriskt.. Gör mig ingenting, eftersom jag kämpar för att jobba ihop en massa komp så att jag kan vara ledig på barnens höstlov.

Igår samtalade jag med min chef om att vara tjänstledig, och jag fick iallafall inte ett nej på en gång.. Hon skulle prata med vår samordnare, och höra om vi skulle klara att gå en sjuksköterska kort fram tills i juni då jag isåfall skulle komma tillbaka.. Eftersom jag vet hur situationen ser ut på min avdelning så tror ju inte jag att det kommer att gå, men jag är iallafall positivt överraskad att min chef inte sa direkt nej, då jag vet hennes policy när det gäller tjänstledigheter för att prova ett nytt arbete.. Vi hade iallafall ett väldigt bra samtal igår kring detta, och jag har förklarat hur jag tänker och tycker kring detta och vi hade båda en förståelse för varandras sätt att tänka.. Så vi får se vad som händer..