Idag har jag kidnappat ett 6-årigt stackars flickebarn.. Nej, så illa är det inte, men nästan..C hade kalas för sina tjejklasskompisar inne i Västerås idag.. En av tjejerna blev lämnad av sin farmor, och farmorn frågade när kalaset slutade.. Talade om att det slutade halv 4, och sen åkte farmorn.. När kalaset slutade hade ingen kommit för att hämta den lilla flickan, och jag tänkte att farmorn kanske hört fel och trodde att jag sa 4..

När klockan blivit kvart över 4, började jag ringa hem till flickan. Hade ringt hem till M och bett honom kolla i skolkatalogen vad hon hade för hemnummer.. Ingen svarade, och hon visste ju naturligtvis inte vad hennes föräldrar hade för mobilnummer.. Det enda hon visste var farmorns namn, men när M gjorde en sökning på eniro hittade han ingen med det namnet.. Vad gör man?

När klockan var kvart i 5, gick jag in på stället där vi varit, och ringde polisen för att få hjälp därifrån. Hamnade i en telefonkö, men tröttnade efter 5 min i kö.. Talade om situationen för de på stället, och lämnade även mitt hemnummer utifall ngn skulle komma och fråga efter flickan, och sen satte vi oss i bilen och åkte hem hit. Väl hemma här så ringde jag återigen till polisen och kom fram. Blev kopplad till ledningscentralen och där blev det jordens pådrag. Tusen frågor om vart flickan hörde hemma, hennes personnummer (vilket jag inte kunde, och hon visste inte själv när hon fyllde år), vilken adress vi befann oss på nu osv... Det blev även tal om att event blanda in socialjouren..

Mitt i samtalet tutar det i luren, så jag ber polisen att vänta kvar i luren utifall det var flickans anhöriga som ringde.. Och mycket riktigt var det farmodern som ringde.. Det hade skett ett missförstånd om vem som skulle hämta flickan.. Tryckte tillbaka polisen igen och talade om att det var flickans farmor som ringt och att hon var på väg för att hämta henne nu.. Och nu är hon hämtad..

Slutet gott, allting gott..