Har ju bestämt mig för att tapetsera om i mitt sovrum i den nya lägenheten (eller alla rum behövs ju tapetseras om, men jag har varken råd eller tid att köra hela lägenheten på en gång).. Så idag har jag beställt ett gäng med tapetrullar som då är tänkt att vara i sovrummet.. Har engagerat min kära mamma som inte alls lät så munter när jag talade om att hon skulle få hjälpa mig att tapetsera och flytta *ler*.. Jag förstår inte varför.. På ngt vis så har hon alltid varit involverad vid mina flyttar.. Antingen genom att passa barn eller flyttstäda.. Men när vi flyttade till huset så slapp hon det helt, så det är inte mer än rätt att hon får hjälpa till nu..

Ett litet smakprov på min sovrumstapet..

Jag hade verkligen en kanondag igår.. Mat, vin, krogen och sen fick jag en sminkning av mina fd jobbarkompisar.. Kändes jättekonstigt precis i början, eftersom jag inte riktigt är van vid att ha så mycket smink på mig, men jag blev jättenöjd.. Skulle helt klart kunna tänka mig att göra om det någon gång vid ngt speciellt tillfälle.. Har faktiskt bokat en tid, på den salongen vi var till, på torsdag för att färga och vaxa mina ögonbryn.. Lite fåfäng får man väl bli när man är singel igen *ler*.. Är dock lite orolig för hur ont det kommer göra att vaxa ögonbrynen.. Vet ju hur nära jag varit att slå till min lillasyster när hon plockat mina ögonbryn, så då måste vaxning göra döont.. Men det är ju ett längre hållbart resultat, som ska upprepas var fjärde vecka.. Och 160:- kan jag slänga ut 1 gång/månad, för att få vara lite fin..

Krogen var ungefär som det brukar vara.. Folk överallt, och det var ju inte bara vid ett tillfälle som jag fick öl över mig *ler*.. Tyvärr var det lite "tråkigheter" som inträffade i krogkön, som sedan ledde till ett litet prat senare under kvällen.. Men jag tror och hoppas att allt löste sig..

Nu börjar jag bli riktigt nervös.. Har ingen koll alls på den här dagen, och när jag väl tror att jag har hyfsad koll, så ringer eller messar nån med ny info.. Jag vet verkligen ingenting.. Kan bara sitta här å skratta åt alltihopa..

Allt jag vet är att jag ska vara nere på stan runt 13 för lunch å före det avlämna min party-outfit hos en kompis, och sen är det bara att hänga på det som händer.. Vad fan har personalen på psyk pratat ihop sig om? Å det värsta är att jag känner att jag i allt det här  inte kan lita på någon alls *ler*.. Jag kanske inte alls ska äta någon lunch, utan det kanske bara är en vit lögn.. Alla säger bara att de inte vet ngt om nånting.. Men jag vet att de vet..

Äntligen är det helg.. Så otroligt skönt att inte behöva gå upp 5.30 imorronbitti.. Visserligen så behöver jag gå upp kl 7 för att få iväg barnen till skolan, men sen kan jag gå och lägga mig igen om jag vill.. Nu inträffar ju det 1 gång av 30, så chansen är ju inte så stor..

Ska fixa lite saker på förmiddan, för att sen åka ner och luncha med en väldigt nära och bra kompis.. Faktiskt en av de få omkring mig som jag ser som en riktig vän, och jag hoppas att det kommer förbli så.. Det är inte många människor som jag öppnar mig för, och visar vem jag egentligen är.. Oftast så tror "alla" att dom känner mig och vet hur jag är utifrån det dom ser.. Och det gör att jag ofta får en stämpel av att vara på ett visst sätt.. Visst, jag vet att jag har attityd, säger min åsikt rätt av utan krusiduller osv, vilket inte faller alla i smaken.. Men det är ju bara en liten del av min personlighet, men det är oftast den delen som folk dömer mig utifrån.. Fast dom som verkligen känner mig vet att jag inte är sån.. Har varit med om mycket tragiskt och jobbigt i mitt liv, och därför så har jag svårt att låta ngn komma mig nära, oavsett om det är kompis eller i en relation.. Det tar ett tag innan jag känner att jag kan lita på ngn, men när jag sen väl gör det, så litar jag helt och fullt ut..

Nåja, tillbaka till imorron.. Det kommer att hända ngt som jag gått och väntat på i flera veckor.. 2 av mina gamla jobbarkompisar har samlat ihop pengar för att ge mig en avslutning, eftersom jag slutade jobba med dom för 6 veckor sen.. Och imorron ska jag då få se vad det är dom hittat på.. Jag vet ju oxå att dom är komplett galna, så det kan bli precis vad som helst.. Vet än så länge bara en tidpunkt som jag ska befinna mig någonstans.. Just det, inte ens vart jag ska vara vet jag.. Bara det säger ju allt.. Känns ungefär som en kommande möhippa eller nåt.. Å apropå möhippa.. Om jag någon gång i framtiden kommer att gifta om mig, så vet jag att dessa 2 personer med glädje kommer kasta sig över min event möhippa..

 Jag har ju ett tag försökt att på olika sätt lista ut vad det handlar om, men det har ta mig tusan varit en omöjlighet.. Jag har lockat, hotat och spelat totalt ointresserad.. Men utan resultat.. Har fått två ledtrådar, och det ska tydligen handla om ngt resultat samt att en annan person absolut skulle vilja göra det här.. Det slutar väl med att jag hamnar på nån hockeymatch i Borås eller nåt.. Ingenting förvånar mig faktiskt.. Nej just ja, så långt bort kan jag inte åka.. Eftersom det bara kommer vara jag och mina 2 älskade fd jobbarkompisar som ska vara med när detta resultat blir, så ska vi senare på kvällen möta upp ngr andra av mitt gamla arbetsgäng, för att sen snubbla vidare ner på krogen.. Å därför är Borås otänkbart..

Några av er därute vet hur otroligt nyfiken jag är av mig, så jag hoppas att ni förstår vilken plåga det här är för mig..

Var in till Västerås idag och skrev på mitt hyreskontrakt.. Banken har godkänt M när det gäller att ta över mina lån, så nu återstår att han även ska ta över min del av billånet.. Nu ska det skrivas en massa papper, olika abonnemang ska övertas som jag inte behöver, jag ska fixa ny telefon å nytt bredband, göra adressändring etc etc.. Det är en hel del saker som ska fixas.. Känns som varje ledig tid kommer gå åt till att skriva dessa papper..

När jag kom hem från stan så samlade vi barnen och satte oss ner för att berätta.. Det blev en del tårar från både barn, mig och M och ungefär 1000 frågor.. Vi försökte att besvara deras frågor, och förklarade också hur de kommer att vara hos mig.. Var väldigt noga med att förklara att de alltid är välkomna till mig, och att de får ringa mig vilken tid på dygnet som helst..

Mycket funderingar hos mig har varit hur jag ska ha råd att köpa de möbler jag kommer behöva.. Visst, en del saker kommer jag ta med mig härifrån, men vissa saker kan jag inte ta med såsom säng och köksmöbler.. Men som en gåva från himlen ringde min underbara mamma och berättade att hon fått tag på 2 st 90-madrasser å en sänggavel.. Tack så hemskt mycket mamma.. Jag vet att du kommer ställa upp så mycket du bara kan med allt.. Och du ska veta att din hjälp är ovärderlig..

Å, herregud.. Här kom precis min snart x-man in i sin polisuniform som de fick på skolan idag.. Det var nog den näst största skratt-attacken jag fick idag.. Jag formligen skrek rätt ut, och vek mig av skratt.. Stackars M såg helt chockad ut.. Han vet ju den svaghet jag har för just poliser, och det var väl kanske inte ett asgarv han hade väntat sig..

Fick äran att prova uniformen, så nu har jag patrullerat runt här och lekt polis, och kommenderat folk hit och dit.. Nej, ingen vacker syn att se mig i polisuniform.. Håller mig till mina landstingskläder istället, även om inte det heller är ngn större skön uppenbarelse..

Kort och gott, den här dagen har nog varit den bästa dagen sen beslutet om skilsmässan togs..

Jag antar att ni är ett gäng därute som undrar hur det kunde bli så här mellan mig och M.. Ska sanningen fram så undrar jag det också, men i stora drag kan man väl förenklat säga som så att vi gick åt helt olika håll under hösten.. Han la ner sin själ och all tid på sina polisstudier, brandkår, träning och en herrans massa andra uppdrag.. Han var mer frånvarande än närvarande, både psykiskt och fysiskt. Själv försökte jag få ihop familj, jobb och sen även lite egentid.. Och sen ledde det ena till det andra.. Jag tröttnade helt enkelt på att hela tiden komma i andra hand.. För ca 1,5 mån sen talade jag om för M hur jag upplevde det hela, och visst blev saker och ting till det bättre, men det var försent.. Mina känslor är borta för M.. Jag tycker om honom för den person han är, och älskar honom som pappa till mina barn, men inte längre som min man.. Och det tror jag att de flesta inser att något sånt går det inte att bygga ett förhållande på.. Därför tog jag beslutet om att jag vill skiljas, och istället gå vidare med mitt liv..

Jag har ett gäng helt underbara vänner runt omkring mig som verkligen funnits för mig, när jag ältat, gråtit, varit arg osv.. Utan dom vet jag inte hur jag skulle ha orkat.. Ett jättetack till er alla.. Ni vet precis vilka ni är, ingen nämnd och ingen glömd..

Sen beslutet om skilsmässa var fattat så har jag och M vänt saker fram och tillbaka.. Vem ska bo kvar i huset, vart ska den andra bo osv.. Ett tag skulle jag bo kvar i huset och M hitta en mindre lgh här ute, men efter viss betänketid osv så har nu beslutet kommit att M bor kvar i huset och jag flyttar in till stan.. Anledningarna är flera.. Dels måste M bo här ute eftersom han har sin brandkår, jag måste lätt kunna ta mig till jobbet då jag inte kommer att ha tillgång till en bil och det går tyvärr inga bussar som passar mig och mina arbetstider på helgerna, barnen ska inte behöva ryckas upp härifrån där de går i skolan och har sina kompisar.. Det har inte varit ett alldeles för lätt beslut, och jag har gråtit en hel del tårar över att inte kunna ha mina barn så mycket och ofta som jag vill, men imorron så ska jag då åka och titta på en 2:a som ligger på cykelavstånd till jobbet.. Barnen kommer att vara hos mig minst varannan helg, samt vid alla tillfällen som det är möjligt att ha dom, tex studiedagar osv.. Jag kommer självklart även att ställa upp för M och vara med mina barn när han har saker på kvällarna, så jag tror att det här kommer att bli bra i slutänden..

Eftersom jag redan har gått igenom skilsmässan mentalt, så känns det här bara som en lättnad nu när bomben är släppt, och jag känner att jag nästan är som den gamla vanliga Sara.. Tidigare har jag varit irriterad, rastlös, orolig osv.. Men nu känner jag verkligen bara ett inre lugn, och jag ser framemot att få börja mitt eget liv där även barnen ingår..

Så kan jag nu gå ut offentligt med att jag och M kommer att skilja oss.. Det är ett beslut som under en längre tid växt fram hos mig, och det är därmed helt och hållet mitt beslut.. Jag kommer med all sannolikhet att flytta in till stan (ska kolla på en lgh på söndag), och M bor kvar i huset..

Har egentligen inte så mycket att skriva mer än att livet snurrar på för fullt...