Direktlänk till inlägg 21 mars 2009
Jaha
Jag antar att ni är ett gäng därute som undrar hur det kunde bli så här mellan mig och M.. Ska sanningen fram så undrar jag det också, men i stora drag kan man väl förenklat säga som så att vi gick åt helt olika håll under hösten.. Han la ner sin själ och all tid på sina polisstudier, brandkår, träning och en herrans massa andra uppdrag.. Han var mer frånvarande än närvarande, både psykiskt och fysiskt. Själv försökte jag få ihop familj, jobb och sen även lite egentid.. Och sen ledde det ena till det andra.. Jag tröttnade helt enkelt på att hela tiden komma i andra hand.. För ca 1,5 mån sen talade jag om för M hur jag upplevde det hela, och visst blev saker och ting till det bättre, men det var försent.. Mina känslor är borta för M.. Jag tycker om honom för den person han är, och älskar honom som pappa till mina barn, men inte längre som min man.. Och det tror jag att de flesta inser att något sånt går det inte att bygga ett förhållande på.. Därför tog jag beslutet om att jag vill skiljas, och istället gå vidare med mitt liv..
Jag har ett gäng helt underbara vänner runt omkring mig som verkligen funnits för mig, när jag ältat, gråtit, varit arg osv.. Utan dom vet jag inte hur jag skulle ha orkat.. Ett jättetack till er alla.. Ni vet precis vilka ni är, ingen nämnd och ingen glömd..
Sen beslutet om skilsmässa var fattat så har jag och M vänt saker fram och tillbaka.. Vem ska bo kvar i huset, vart ska den andra bo osv.. Ett tag skulle jag bo kvar i huset och M hitta en mindre lgh här ute, men efter viss betänketid osv så har nu beslutet kommit att M bor kvar i huset och jag flyttar in till stan.. Anledningarna är flera.. Dels måste M bo här ute eftersom han har sin brandkår, jag måste lätt kunna ta mig till jobbet då jag inte kommer att ha tillgång till en bil och det går tyvärr inga bussar som passar mig och mina arbetstider på helgerna, barnen ska inte behöva ryckas upp härifrån där de går i skolan och har sina kompisar.. Det har inte varit ett alldeles för lätt beslut, och jag har gråtit en hel del tårar över att inte kunna ha mina barn så mycket och ofta som jag vill, men imorron så ska jag då åka och titta på en 2:a som ligger på cykelavstånd till jobbet.. Barnen kommer att vara hos mig minst varannan helg, samt vid alla tillfällen som det är möjligt att ha dom, tex studiedagar osv.. Jag kommer självklart även att ställa upp för M och vara med mina barn när han har saker på kvällarna, så jag tror att det här kommer att bli bra i slutänden..
Eftersom jag redan har gått igenom skilsmässan mentalt, så känns det här bara som en lättnad nu när bomben är släppt, och jag känner att jag nästan är som den gamla vanliga Sara.. Tidigare har jag varit irriterad, rastlös, orolig osv.. Men nu känner jag verkligen bara ett inre lugn, och jag ser framemot att få börja mitt eget liv där även barnen ingår..
Har precis anmält mig att testa en ny bilbarnstol, AKTA Graco BeLogic.. För er som också är sugna på att testa den så kan ni gå in på http://smartsontestpilot.se/belogic/bli-testpilot/.. Lite info om stolen.. AKTA GRACO BeLogic är en bakåtvä...
Här är det värsta sjukstugan just nu.. Först ut var Alexander i onsdags med 40 graders feber å ryggont.. Sen kom Melvin i fredagsnatt med 40 graders feber, och nu är det min tur med tvärtjock hals, näsa och bihålor.. Jag är nästan död, känns det som....
Alltså, det här går inte längre.. Jag är urusel på att blogga :).. Det har gått 2,5 månad sen mitt senaste inlägg.. Å ja, vad säger man om det..
Har iallafall haft en helt underbart skön sommar med besök i Gbg och sen hemmaplan, mycket bad osv ...
Vid mitt sista inlägg använde jag mig av rubriken skamligt, eftersom det hade gått så lång tid sen jag bloggade sist.. Å dessvärre måste jag nu åter igen använda mig av samma rubrik.. Det är helt sjukt vad tiden går, och jag får liksom inte riktigt i...
Det här är sjukt, men jag har inte bloggat på länge.. Så länge att jag tom hade glömt bort mitt eget lösenord :).. Då är det verkligen illa.. Men tiden finns inte längre, eller jo, om jag skulle vilja så skulle det finnas tid.. Men det är så mycket a...