Har iallafall fått ett par timmars sömn inatt, även om det inte var som den sömn jag brukar ha.. Är fortfarande helt chockad över hur en människa kan vara så jävla sjuk i huvudet?! Allt som jag fått höra att vi ska göra, allt det har även R fått höra att dom ska göra.. Allt prat om alla känslor för mig, har även hon fått höra.. Dagarna har tillbringats tillsammans med henne, medans nätterna varit med mig.. Har flera ggr frågat varför han kommer sent på kvällarna å åker tidigt på morronen, men det har varit olika bortförklaringar hela tiden.. Hur i hela helvete kan man leva ett dubbelliv i flera månader, och dessutom få det att gå ihop? Det, om något, är ju ett bevis på total känslolöshet och brist på empati.. Sinnessjuk är bara förnamnet.. Varför har han valt att leva detta dubbelliv?

En stor eloge till R som ringde mig igår.. Är evigt tacksam för det.. Även ett stort tack till alla er som hört av sig via mess, telefonsamtal och mail.. Det värmer oerhört mycket.. Men jag ser mig som en vinnare, medans D är en stor förlorare.. En stor sten har fallit från mitt hjärta, och jag känner att jag ser framemot på vad livet nu har att erbjuda mig..