Igår träffade jag bebisens pappa, första gången efter allt som varit. Var väldigt nervös innan, eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera.. Men det gick bra, och vi hade faktiskt trevligt, och kunde skratta ihop.. Han tyckte dock att det var lite jobbigt att se mig gravid, och att det blev som det blev, men det är helt o hållet hans fel, inte mitt..

Men jag har lämnat det som hände bakom mig, och ser framåt istället.. Han tackade för ultraljudsbilderna han fått, och sa att han ville vara med på tåget. Förklarade att jag har aldrig nekat honom sitt eget barn, utan tvärtom försökt få honom delaktig genom att meddela honom vad som hände hos Bm samt skickat ultraljudsbilder till honom.. Förklarade också att det hela handlar om att barnet har rätt till sin pappa.. Han och jag har inte egentligen ngr rättigheter i det här, utan allt handlar om barnets rättigheter..

Vi får se vad som händer i framtiden, och hur mycket han kommer visa intresse över att vara med på tåget.. Han lämnade iallafall ett önskemål om att få vara med på ultraljudet, men det är ju ngr veckor kvar dit så det kan hända mycket fram tillsdess..