Barnet

De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 38 och 42. Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. När är det dags att föda, då? Barnet bestämmer själv när det är dags.

Forskning visar att våra gener avgör hur länge vi stannar i livmodern. Barnet har ärvt sina gener från dig och från pappan. Det finns inte mycket du kan göra åt saken, förutom att vänta.

Vikt ca 3200 gram

Mamman

Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. När barnets huvud har ställt in sig, brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen, men du får mer tyngd på magens nedre del. Du kan känna hur det sticker till när huvudet trycker mot bäckenbotten.
Nu är det riktigt svårt att hitta en bekväm sovställning. I ärlighetens namn är det svårt att hitta en bekväm ställning om du så ligger, sitter eller står, men det är snart över.

Det kan också vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt.

Försök att inte bli irriterad på människor som frågar om du har gått över tiden eftersom du är så stor eller varför du inte har fött än. Försök att inte bry dig om detta. Gör något kul varje dag om du orkar.

Jag trodde aldrig att det gick att ha så ont i ett par fötter som jag har, varje steg är som en plåga.. Jävlar i min lilla låda säger jag bara.. Det här är inte mina fötter, det här är ngr köttklumpar.. Det spänner, bultar, sticker och jag-vet-inte-allt.. Att bara vicka på fötterna är ju att glömma, för det stramar så mycket i skinnet.. Skulle jag sticka ner en nål i fötterna så skulle det ge fontäner med vätska.. Å det roliga är att mina vader ser precis likadana ut.. Känns som att jag inte kommer få göra annat än springa och kissa ur mig all vätska efter förlossningen.. Hur är det ens möjligt att få så här? Skor kan jag verkligen inte ha längre, utan nu är det foppatofflor som gäller, och knappt det..

bara i drömmarnas värld.. Grrr.. Men snart är det dags på riktigt.. På fredag räknas Melvin som fullgången, så det kan faktiskt ske precis när som helst.. Det är den här tiden som är mysigast på sätt å vis, just att det faktiskt precis när som helst kan sätta igång.. Alla går på helspänn, och bara väntar på minsta tecken  ..

Var till Bm i måndags för extra koll av mitt blodtryck, och det har sjunkit ytterligare, även om undertrycket ligger precis på gränsen för vad som anses vara normalt.. Då hade jag 130/90, så på fredag är det dags att kolla igen..

Fick även ett erbjudande igår som jag inte kunde motstå.. Ogräsrensning.. Jag måste vara helt sjuk i huvudet, men det finns nog inget som jag tycker är sååå rogivande som att rensa ogräs.. Drog av ett jordgubbsland, variant mindre visserligen, samt rensade bort en massa maskrosor som kommit upp mellan stenplattor.. Å det bästa av allt, det fortsätter idag, för det ser ju ut att bli uteväder iallafall.. Fast jag märker ju att jag inte är ett dugg smidig, så det tar ju lite tid.. Men det är iallafall ett trevligt tidsfördriv, tycker jag..

Sen drabbades F av ngt konstigt igår.. I måndags klagade hon över huvudvärk när hon kom hem från skolan, men som sen gick över.. Å igår när hon kom hem från skolan så såg hon ut som 7 svåra år.. Ont i huvudet var allt hon sa, och sen gick hon och la sig och sov i 1,5 timme tills jag väckte henne, då det var tänkt att vi skulle iväg på utvecklingssamtal.. Det jag väckte var inte den F som gick och la sig efter skolan, utan en tjej som var totalt borta.. Hon hade inte koll på nånting, ljuskänslig, svår huvudvärk och var riktigt risig.. Med tanke på det yrke jag har så kom tanken direkt på hjärnhinneinflammation, speciellt eftersom hon varit förkyld för 1 vecka sen, men hon nekade till nackstelhet..  Fick hjälpa henne av med kläder, för jag insåg att den tjejen skulle bli liggande resterande del av dygnet.. Då känner jag hur kokhet hon är, 40 graders feber.. I med Alvedon och Ipren, en kall handduk på huvudet, och sen bara ett påslakan över sig.. Isglass, vatten och läsk fick jag tjata i henne, och runt 19 så började hon må bättre.. Hon har istortsett sovit sen kl 15 igår eftermiddag, men korta avbrott för toabesök, dryck osv.. Så vi får se hur hon mår idag när hon vaknar, min lilla skruttjej..

Glad i hågen vaknade jag igår morse, och såg fram emot en dag att få fira C som blev 10 år.. Firandet började precis enligt planeringen, tills jag ringde förlossningen för att få ett lugnande besked.. Jag har dragit på mig hur mycket vätska som helst i helgen, gått upp 2 kg och mådde inte bra igår.. Min lugna hemmakväll byttes till en lugn kväll på förlossningen.. Efter CTG-remsor, blodprover, urinprov, blodtryckskontroller*flera osv så fick jag äntligen åka hem.. Ingen havandeskapsförgiftning som visar sig på prover, men ett förhöjt blodtryck.. Från att på sista kontrollen hos Bm haft 125/75 så hade jag igår 151/93 och 146/87.. Så nu blir det till att börja gå hos Bm på täta kontroller för att se så att inte blodtrycket drar iväg för mycket.. Å så naturligtvis vila och ta det lugnt.. Kan jag göra det så mycket mer?

Hur sjukt är det att kl 5 vara hur pigg som helst, och absolut inte kunna sova? Varför får man som gravid en helt konstigt dygnsrytm? Träffade några av  "mina" andra maj/junimammor igår för en fika på stan, och diskussionen kom upp om varför nätterna är så svåra att sova på, medans det går hur bra som helst att sova dagtid.. Det var iallafall minst lika trevligt som det brukar vara att träffas..

Efteråt så smet jag in på HM en sväng, och hittade 3 nagellack, ett babyblått, ett turkost och sen ett väldigt rosa.. Fick även tag på lite linnen och tunikor.. Gick förbi mamma-avdelningen lite snabbt och tittade efter fler amningslinnen, men jag är så trött på mammakläder nu, så jag gick tillbaka till "vanliga" avdelningen, och fortsatte plocka på mig där.. Kändes nästan som jag rörde mig på förbjuden mark, när jag gick där med magen i vädret bland alla icke-gravida..

Nähä, om man skulle gå tillbaka till sängen ett tag till.. Har ju ett helt gäng med böcker som bara väntar på att få bli lästa.. Perfekt för mina sömnlösa nätter, för sen lär det ju inte finnas överdrivet mycket tid för det..

Barnet

Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu. Barnet är fullt medvetet och samlar näring som behövs under förlossningen. Hon eller han drar in fostervatten i lungorna och pressar ut det igen, om och om igen. Det sista av det här vattnet pressas ut vid förlossningen.

Vikt ca 3 kg

Längd ca 47-49 cm

Mamman

Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Livmodern sjunker något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare, och du måste kanske kissa oftare. Brösten producerar redan råmjölk.

Du känner förmodligen värkar oftare och starkare. Det är ingenting att oroa dig över. Se det som en väckarklocka: Nu är det dags att ladda med kolhydrater, som pasta och bröd. Att föda barn är som att springa ett maraton, och det är bra om du är förberedd. Vila mycket, ät ordentligt och ladda upp med kolhydrater så går det bättre.

Imorse gjorde jag en sak som jag inte gjort på länge.. Så fort barnen gått iväg till skolan, så gick jag och la mig igen, och sov till kl 10.. Hur skönt som helst.. Tyvärr känner jag mig inte helt i form idag.. Har huvudvärk som inte riktigt vill ge med sig trots Alvedon och sömn, och sen så känns det allmänt konstigt i kroppen.. Tom Melvin är lugnare än vanligt i magen..

Annars då? Jo, A har varit sjuk i helgen, förkyld och feber, men idag var han så pass pigg så han fick gå till skolan.. Min bakmani fortsätter, fast i lugnare form.. Nu bakar jag bara en sak/dag, fast nu har jag så det räcker så jag får väl hitta på ngt annat sätt att få tiden att gå.. Måste säga att dom 30 dagar som är kvar tills Melvin är beräknad att komma, känns just nu som 30 år.. Varför går tiden så himla långsamt på slutet?

Haha, jag har blivit en riktigt jävla bitch.. Överallt går det att läsa att vi gravida kvinnor blir irriterade och sura mot slutet av graviditeten.. Själv har jag inte alls förstått det där, även om jag nån timme varannan vecka varit lite stingslig och lättkränkt.. Men nu, herregud.. Jag fräser och har mig, värre än en spottkobra.. Tål knappt mig själv, och dessvärre knappt dom jag har runt omkring mig.. Aldrig är jag riktigt nöjd, och skulle jag någon gång behöva upprepa eller förklara det jag sagt, så blir jag sur å irriterad över att personen ifråga är dum i huvudet eller inte kan lyssna ordentligt..

Blir irriterad för allt, och ibland känns det som om ingen fattar nånting. Kort och gott, ingenting är bra. Jag vill att det ska hända saker varje dag, och gör det inte det, så blir jag sur. Men det får inte hända för mycket, för då blir jag oxå sur.. Men ni hör ju själva hur lätt jag är att ha att göra med..

Ett exempel.. Satt idag och pratade med dom äldre barnens pappa, eftersom jag skulle lånat hans bil för att åka in till stan och fika med ngr andra gravida mammor.. Förklarade att jag inte behövde bilen för jag har så ont, efter min bakdag igår, så jag kommer inte iväg.. Å får till svar att det är klart att jag kommer iväg.. Å direkt så var häxan Sara där, och formligen skrek att hur i helvete kan han veta hur ont jag har.. Å så var hormonrusningarna igång.. Sen skulle han åka förbi affärn åt mig, och köpa 3 saker som jag behöver.. Men så kom han bara ihåg 1 när han skulle repetera vad jag behövde, och jag formligen idiotförklarar honom å anklagar honom för att inte lyssna när jag pratar.. Men ni hör ju själva.. Å så när jag lugnat ner mig, vilket går lika fort som att bli häxa, så har jag så otroligt dålig samvete för att jag blir sån här.. Dom runt omkring vill ju bara väl, och det vet jag.. Men ändå så blir jag som förbytt.. Antingen fräser jag, eller så gråter jag.. Gud, vad jag längtar till mitt normala jag igen  ..