Senaste inläggen

Av Sara - 2 juli 2010 14:18

Tänkte bara ge ett litet livstecken ifrån mig.. Vi har det superbra, och all tid går åt till att amma och mysa..

Var iväg till Parken Zoo med alla barn igår, och det var jätteskoj.. Tror att både den dagsturen samt brist på sömn tog ut sin rätt igår, för jag sov när klockan var 20.30, och sov sen (med amningsavbrott givetvis) till strax efter kl 6 imorse..


Idag har jag och Melvin varit  in till stan, jag fixade mina ögonbryn och sen åkte vi förbi jobbet och hälsade på.. Nu ligger han och sover i sin säng, dessutom på mage.. Herregud, min BVC-sköterska skulle skrika rätt ut om hon visste det.. Apropå BVC så var vi förbi där igår.. 4980 gr väger lillbiffen nu, har gått upp nästan 300 gr på 1 vecka, så brist på mat verkar det ju inte vara.. Men det märks att han lider i värmen, för han vill amma nästan hela tiden.. Stackarn är väl törstig, precis som vi andra blir när det är varmt..


Å imorron ska vi ner på stan allihopa och fixa lite, då F på söndag ska iväg till Norrköping under 1 vecka.. Jag ska dessutom passa på att köpa lite amnings-BHar, nu när brösten anpassat sig efter mjölkproduktionen.. Nej, nu ska jag själv slänga mig i sängen och passa på att blunda lite..

Av Sara - 26 juni 2010 11:53

Igår var det då dags att fira midsommar.. Kan ju säga att Melvin sov sig igenom hela firandet som pågick under 4 timmar.. Dessutom var han totalt ovetandes om det intresse som han framkallade.. Alla skulle gratta och titta ner i vagnen.. Dessutom invigde jag bärselen igår när vi gick till midsommarfirandet, och den är verkligen helt suverän, vilket även Melvin verkade tycka då han somnade direkt..


Dragspelsmusik, dans kring midsommarstång (dock var inte jag med och dansade, då jag TYVÄRR just då stod och hjälpte A med att sälja fika åt hans fotbollslag), 5-kamp, fiskdamm, fika å ett jättefint väder bjöd årets midsommarafton på.. Så idag är jag supersnyggt bränd på armarna  ..


Idag kommer min ena syrra på besök och stannar tills imorron.. Händer inte allt för mycket idag, en sk slappdag.. Däremot ska det ju bli fint väder nästa vecka, med början redan imorron så det känns som att de närmaste dagarna kommer tillbringas på badet.. Eventuellt funderar jag på att ta med mig alla barnen och åka till Parken Zoo någon gång nästa vecka, men det kräver en dag med inte fullt lika fint väder.. Inte sååå superroligt att gå omkring i gassande sol, och dessutom så är ju inte djuren lika alerta heller.. Men det återstår att se, det kan ju hända mycket innan dess att vi kommit iväg..

              

Av Sara - 23 juni 2010 15:53

i min egen lilla värld kan man väl säga.. Det händer inte speciellt mycket i mitt liv, men det är såååå skönt att verkligen bara ta dagen som den kommer..


I måndags var jag, Melvin och A till Melvins pappa och hälsade på en stund.. Meningen var att Melvin förutom att få träffa sin pappa, även skulle få träffa sin storebror på sin pappas sida, men det blev inte så.. Men men, vi tar nya tag och gör ett nytt försök imorron istället..


Var iväg till badet igår med mina barn, min mamma och min systerdotter.. Det är verkligen skönt med såna här sommardagar.. Och idag ville barnen till badet igen, men jag valde att stanna hemma för att ta det lite lugnt, så dom gick iväg själva alla 3, och jag och Melvin passade på att mysa lite extra..


Har även varit till BVC idag för inskrivning.. Melvin har ännu inte passerat sin födelsevikt, men det är bra nära, 4700 gram väger han nu.. Vi pratade också om att det kan vara bra att ge extra vaccinationer mot tbc och hepatit B, eftersom Melvins farföräldrar inte är svenska.. Melvin anses därför vara ett "riskbarn", även om han inte är ett "riskbarn" i den bemärkelsen.. Men tydligen är det så att barn, vars föräldrar inte är svenska och på ngt vis härstammar från vissa länder i Europa, ska erbjudas dessa vaccinationer.. Å jag är absolut inte den som säger nej..


Nej, nu börjar det på att spänna lite i brösten, så nu får unge herr Melvin vakna..

Av Sara - 20 juni 2010 09:40

Alltså, det är ju bara hur mysigt som helst.. Dagarna bara svischar förbi, och det är inte mycket annat jag gör än ammar, byter blöja, sitter och tittar på underverket och fäller en tår lite då och då av lycka..


Imorse blev jag väckt kl 6 av en liten hungrig bebis.. Låg kvar i sängen och ammade, somnade om, vaknade och gosade lite och sen så somnade vi om igen.. Å nu sitter han och sover i babysittern medans jag äter frukost..


Var till återbesöksmottagningen i fredags för en kontrollvikt, och den har börjat stiga, så mat får han i sig iallafall.. Ska ringa BVC på måndag oxå för att få en tid dit.. Sen är det lite annat som jag måste fixa med hos Försäkringskassan, men först måste jag invänta hela hans personnummer, men det bör ju komma nästa vecka..


Nej, nu ska jag passa på att göra mig iordning medans Melvin sover..

         

Av Sara - 18 juni 2010 07:05

Jaha, så har älskade Melvin kommit nu.. 5 extra dagar ville han ha i magen, och jag är verkligen glad över att det inte blev fler dagar med tanke på hur stor han var  .. 4750 gram och 54-55 cm lång.. Klumpeduns!!!


Den 15:onde juni kl 02.46 vaknar jag av första värken.. Oh my, där snackar vi krut direkt och inte ngn svagt värkande.. Kl 02.56 kom nästa, samma styrka och ca 1 minut lång.. Kommer ihåg att jag tänkte att om det här är förvärkar/pinvärkar så kommer jag vara beredd på att skjuta mig när det drar igång ordentligt.. Därefter kom värkarna med ungefär 5 min intervall.. Fick även ett mess av D som hade drömt att jag åkt in, så jag skickade ett svar tillbaka att han skulle förbereda sig på att bli pappa idag, men att allt var under kontroll, och att han skulle somna om.. Då måste klockan ha varit kring 4.. När jag själv insåg att jag under värkarna stod och andades samtidigt som jag slog i köksbänken och skrek, då ringde jag förlossningen mest bara för att checka av när det kunde vara dags att åka in.. Hann prata en stund med Bm, men så fick jag en värk, och då var det ingen tvekan, utan hon sa bara att jag kunde komma in.. Ringde till D, och det samtalet ringdes kl 04.16, fick fram att jag var på väg in, och skulle åka om ca 10 minuter, och att vi skulle mötas upp på förlossningen.. En sak är säker, och det är att av det samtalet bör han vaknat.. Jag fick nämligen precis en värk när han svarade, så allt han till en början hörde var ett vrål  ..


In i bilen, och så påbörjades en hemsk bilresa.. Det var mina äldre barns pappa som körde, och han fick sig en del ovett under färden.. Väl framme på förlossningen så formligen hängde jag runt halsen på honom i väntan på att värkarna skulle avta, och personalen släppa in oss.. Nu kändes det som att det gjorde ont mest hela tiden, och framförallt i ryggen.. Ajajaj, vad ont det gjorde..


Inne på förlossningen skippades intagningsrum och istället blev det ett förlossningsrum direkt.. Då hade det gått ganska exakt 2 timmar från jag vaknade av första värken.. Kommer fortfarande ihåg att jag tyckte det var så pinsamt att åka in så fort och omgående, eftersom jag vid dom andra förlossningarna haft lååååånga latensfaser, och därför tackade jag nej när Bm erbjöd mig lustgas.. Ville först veta hur mycket öppen jag var, så jag inte låg där och andades lustgas för fullt för bara 3 cm skull.. Kl 05.10 gjordes första kollen, och då var jag öppen 6 cm.. Hit med lustgasen, och sen släppte jag den inte, mer än i onödan.. Bad även stora barnens pappa att ringa D, och fråga vart fan han var, och fick då höra att han var på ingående..


Klockan 6 gjordes nästa koll och då var jag nästintill helt öppen med bara en liten kant kvar, samt att Melvin fortfarande låg högt upp.. Då dyker D upp, och det visade sig att han under resans gång fått punka på bilen.. Men vad är oddsen för att sånt ska hända just vid ett sånt tillfälle? Kan tala om att jag många ggr efteråt formligen skrattat mig fördärvad åt det hela.. Just då var jag inte kapabel att ta in varför han var så sen, utan jag var mest nöjd med att han till slut var där.. De stora barnens pappa åkte, och sen började den värsta delen.. Tur att man inte vet det när man ligger där  ..


Herregud, krystvärkar och sen miljoner med försök att få bort den sista kanten.. Dropp, byte av förlossningsställningar, spinalbedövning och så jag som skrek konstant och krystade, samtidigt som jag höll krampaktigt i lustgasen och i D.. Stackarn, att han inte idag är både döv och har nedsatt rörelseförmåga i handen är konstigt.. Nåväl, efter att ha hållt på så här i nästan 3 timmar så togs beslut ca kl 9, om att jag skulle snittas.. Underbart!! Nackdelen var då att jag skulle få sövas eftersom jag redan fått bedövning, och att D då inte skulle få vara med under snittet.. Op-förbereddes, och bland det sista jag kommer ihåg är att jag ber D ta hand om Melvin, samt att jag har krystvärkar på op-bordet..


Sen vaknade jag utanför op-salen, storgråtandes, fick se Melvin en kort stund, och sen åkte jag iväg till uppvaket.. Där kom dom närmaste timmarna att bestå av tjat från min sida om att få åka till BB, där D och Melvin satt å väntade..


Å till slut så fick jag komma till BB.. Det var så underbart att se dom 2 jag längtade efter där, och jag tillbringade nog dom första 10 min med att bara ligga å titta på pappa å son, å liksom försöka förstå att förlossningen var över.. 2 nätter tillbringade vi 3 tillsammans på BB, och igår skrev vi ut oss.. Ska tillbaka idag för kontrollvikt då Melvin igår precis gått ner till det tillåtna. Och imorron kommer D och hälsar på oss..


      

Av Sara - 14 juni 2010 10:02

Orkar inte skriva ngt, inget har hänt..

Har förhoppningsvis mer att berätta imorron efter besöket på Spec-MVC.. Förra gången jag gick över tiden (för 8½ år sen)så satte det iallafall igång på +5, vilket alltså är imorron.. Den som väntar får se..

Av Sara - 13 juni 2010 10:29

  

Av Sara - 13 juni 2010 10:25

Här går jag fortfarande omkring och försöker att inte känna efter, men det är ju inte så lätt.. BF +3, och nu börjar känslan komma att det aldrig blir ngt barn här.. Rent logiskt så vet jag ju att det blir det förr eller senare, men känslan av att det aldrig drar igång, mer än lite oregelbundet, gör mig snart helt galen..

Har ju min tid till spec-MVC som just nu är min enda livlina känns det som.. Så det enda jag tänker på är att försöka stå ut till på tisdag iallafall, i första skedet.. Har så ont så jag vet snart inte vart jag tar vägen, och jag bävar för nätterna som är värst samtidigt som jag längtar efter dom eftersom jag iallafall slipper känna allt elände under ngn timme när jag sover..

Skapa flashcards